jag vet inte hur jag ska börja och varför jag ens ska skriva detta inlägg men jag känner verkligen att jag behöver säga detta och dela med mig av detta!
I söndags kom jag till Gotland för att ha min 6 veckor praktik här på hassela. I 4 månader har jag vart nervös och längtat som bara den för att se om detta var mitt dröm jobb vilket jag hade rätt om.
Men kan man på bara två dagar bli så här fast vid ett ställe? Det tror jag!
Jag blev varmt välkommen och jag har fått bra kontakt med vissa ungdomar och det är jag glad över.
För varje timma som går får jag mer och mer inspiration och mer krafter till att vilja jobba med ungdomar och jag ser verkligen på mig själv hur jag snabbt jag förändras.
Jag känner tre saker på en och samma gång vilket jag ALDRIG gjort tidigare, jag känner mig Glad, lycklig och trygg.
Här kan jag vara mig själv, har kan jag skoja och vara super serjös och här kan jag få någon att skratta utan att behöva tänka på hur jag ska bete mig för att jag är den där bloggaren.

Människor här vet att jag är den där bloggaren men det kommer inte ivägen, denna blogg gjorde mer att jag kom in i det hela mycket snabbare. Musik är nyckel till det mesta och jag kan använda svensk hiphop i allt. Jag känner något som jag inte heller kan sätta ord på, men det jag vet är att jag vill ställa mig någonstans och bara skrika för att jag är så glad eller till o med gråta av att jag är så glad.

Idag när jag prata med en elev så sa jag till och med utan att ens tänka mig för att jag utan tvekan kan lägga ner min blogg om den skulle kunna komma ivägen för att jobba med ungdomar. Jag har hittat det jag vill göra..  märker också hur bra jag är på att lyssna utan att tycka synd om dom, det sista man behöver är att någon ska tycka synd om en, man behöver någon som lyssnar och bara finns där för en, någon som kan hjälpa en och jag är här för att hjälpa andra.

Jag har nu fått en chans att få se hassela som ligger i värmland och dit åker jag imorrn för att vara där i 4 dagar. SUPER SKOJ!
Blev uppringd av patrik som skrev boken Jidra inte som ville ha med mig på ett föreläsning på torsdag i sthlm vilket jag inte kan eftersom jag har min praktik. Blev glad att han tänkte på mig och ville att jag skulle vara med och föreläsa.

Det jag också tycker är riktigt tråkigt som jag inte tänker på längre att människor som kallar sig för ens vänner egentligen inte är vänner. Spelar ingen roll hur mycket du kallar en för bror eller syster, allt är bara skitsnack.
Under dom här dagarna har jag snackat med Elin och Muster dagligen och Muster är den som jag snackat med som mest sen vi börja jobba ihop och det är inte oftast om jobb. Blev glad att Tina från skolan och vic skicka sms.
Jag försöker hålla kontakten men det blir svårt men jag märker nu hur alla dom här så kallade offentliga människorna också är full av skit då menar jag dom jag känner bra. Jag har taggat men det betyder inte att man är borta från gott och att man ska sluta höra av sig.
Eftersom jag är borta och inte jobbar med bloggen så slutar dom höra av sig för det finns inget där och hämta, jag menar fortfarande dom man umgåts med dom närmaste månaderna.
Så känner jag, under 2 veckor eller 1 månad så är man en syster men sen, näää då finns det inget. Men jag är för snäll, jag vill se det bästa hos dessa människor och tro att näääää denna personen vill inte uttnytja hahah, men jag är glad att jag inte har sånna känslor att jag blir ledsen.  jag ska inte säga namn på någon för det är helt onödigt men jag märker ju själv vad folk är ute efter, men så kan det faktis vara oavsett vem man är.

Mina nära vänner finns där när det behövs och dom tre människorna behöver jag inte ens skriva namn på vara att en av dom finns på min anhörig lista som jag brukar skriva namn på när jag ska jobba på ett ställe..

Jag känner att jag behöver gå vidare och om Elin o Venoz som praktiserar hos mig gör det bra så kommer jag skapa den nya projektet och då ger det mig mer fokus på mina egna drömmar..

Nu har jag skrivit klart och delat med mig om mina käslor.