Idag fick vi göra en grej med klassen som va väldigt jobbigt för mig..

Vi fick ta ett papper o rita våran tidslinje.
från 0 tills idag..
Sen skulle vi berätta till alla om vad vi gått igenom..

jag tror att mitt papper hade en hel del sträck.. kände att jag behövde skriva de mesta, fast de va kanske 50% av det som egentligen hänt..

Allt det som hänt i familjen, mobbning, bråk, själmord, deepritioner, droger aa behöver jag fortsätta?
men som sagt allt berätta jag inte...

Men sen efter när jag kolla på på ppattret så ser jag allt på ett positivt sätt..
Annars skulle jag inte där jag är idag och sen ha den relationen jag har med min familj..

Vill ni se hur den såg ut?

 

Aaa ni ser hur de ser ut.

 

Men de va skönt och kunna berätta vilka problem man har kvar idag ifall det skulle händ att jag får ett panik atack i skolan..

 

Kärlek till klassen och till mina lärare

 

Är så underbart glad :D