Hur?
Vi börjar med mitt liv.
Jag trodde att mitt liv skulle bara bli misslyckad.  Jag va olyckligt “kär” och där någon gång gav jag upp kärleken helt och hållet! Men samtidigt fick jag sparken från båda mina jobb.
Där stod jag, med en lägenhet och inget jobb.
Vad skulle jag göra nu?
Jag sökte och sökte, fick inget.
Jag trodde att jag absolut inte skulle klara mig eftersom jag inte hade jobb och var då tvungen att flytta hem.
Men jag hade fel.
I slutet av april fick jag ett värdelöst jobb, men jag började bli sjuk hela tiden och till slut hamna jag på sjukhus.
När jag kom ut ur sjukhuset tänkte jag att det vore dags att söka till denna skola jag går på nu!
Jag var sjukskriven, sökte till skolan och gick på intervju. Kort där efter sa jag upp mig på jobbet.
Där stod jag med en lägenhet och en grekland resa.
Trodde att allt var över och att jag va misslyckad, men jag hade fel.
2 juni fick jag ett besked, att absolut INGET är omöjligt, jag kom in i min dröm skola!
Nu handlade det om att klara sig ytligare ett par månader tills man började skolan.
Jag hade haft turen med mig hela tiden, varje månad fick jag lön och det var allt från olika semesterersättningar, skattepengar och bloggen. Jag klara mig.

Ibland känns det som om jag får tillbad den känslan av misslyckad, speciellt när jag säger “fan va skönt, äntligen har jag hamnat rätt och gör något jag vill göra”  (bara för att jag jämt mådde dåligt och var sjuk hela tiden)
Men då fick jag höra “Ja men det säger du alltid och sen tröttnar du”
Vad hände med dom positiva tankar. Jag fick tyvärr dras med det där rätt ofta från min familj.
Och jag fick påpeka att jag jobba på en fritidsgård i 6 månader och aldrig va sjuk, jag har jobbat som kontaktperson i nästan 2 år och inte heller vart sjuk. Det finns mycket mer en så.
Jag behöver den där positiva stödet som jag egentligen aldrig fick från min omgivning!
Kände mig rätt misslyckad när jag va yngre.
Fast dom har sagt och säger  var och varannan dag att dom är jätte stolta över mig, vilket jag inte mins något om tidigare.
Jag har gjort min mamma stolt och det är nog vad jag alltid velat göra.
Har haft ett mål om att visa att JAG också göra något bra.
Syskon bråkar, tävlar och ska alltid visa sitt bästa.
Fast jag har vart det “svarta fåret” i min familj, syrran va stoltheten. Det va så jag mins min barndom.
Jag ville bevisa att jag var bättre på något och tyvärr kan jag få den känslan ännu en idag att min syster är stoltheten för att hon åstadkommit med något stort.
Men det är väll vad man känner ibland, fast det tillhör gammal förflutet. Idag är min mamma och min syster det bästa i mitt liv. Jag skulle aldrig i mitt liv tänka mig byta ut dessa människor mot något i denna värld.
Dom står mig närmast...
Jag har förändrats som person tack vare saker som hänt detta år..

Bloggen har förändrat mig.
Vill jag något, så lyckas jag.
(Men inte varje gång,.)
Från att va INGET till att vara NÅGOT!
Hur gick det till? Det tog mig 1,2,3 hmm 7 månader att komma dit jag är nu.
Jag kämpar med allt jag gör.

Och mitt budskap med denna text är: Du kan om du vill.

Förändras gör du med tiden, men vill du lyckas med något så går det om du tänker positivt och ger det en chans.